Hej!
Söndagen (17/4), den sista dagen i Indien tillsammans med hela gruppen. Jag och Josefine började dagen med att gå och vaxa oss, sedan har vi alla packat det sista. Vi tog en lunch allihopa tillsammans och efter det återgick vi till packandet och senare vid middagstid så satt vi och hade en cirkel och pratade med varandra om våra känslor samtidigt som vi åt godis och vi avslutade cirkeln med middag tillsammans en sista gång. Vid halv åtta så åkte Haben, som var bland de första som åkte. Vid nio åkte ett stort gäng först, Maja, Josefine, Josefin, Julia och Tove, som åkte till Goa för att spendera en vecka där. Sedan åkte Nadja för att vara i Dubai och sedan åka vidare, och även Sewit och Tsenat som åkte hem till Sverige. Så en stor grupp lämnade vid nio och det vart en konstig känsla bland oss som var kvar. Emma, jag, Emelie, Lava och Rahul bestämde oss för att gå och köpa mangojuice, så vi tog en promenad och efter att ha kommit tillbaka och fixat det sista så var klockan tolv och Emma, Chris och Emelie åkte mot Mumbai. Kvar var jag och Lava, en tomhetskänsla och någon form av surrealistisk känsla fyllde mig. Det var obeskrivligt. Jag och Lava sov en stund, fram tills att klockan var fyra på morgonen och då åkte vi till Mumbai för att åka vidare till Varanasi. Och här avslutades därmed tre månader av Swindia-projektet. En resa som har förändrat mina värderingar, åsikter och världsbild. En resa som har förändrat hela mig. Denna resa är obeskrivlig och jag är långt ifrån redo att den ska vara slut.