Jag är oerhört trött på att jag är bitter hela tiden. Främst för att jag vet att varje gång någon är bitter är det pga. dem själva och ingen annan egentligen. Och jag vet egentligen att det är mitt fel att jag är bitter och blir arg på minsta lilla när det kommer till mina närmsta. 

 

Jag har hamnat i en period, eller jag kanske till och med har varit här länge då jag känner att jag gör så mycket men får så lite tillbaks och utifrån det blir jag arg på alla som utnyttjar detta. Sedan vet jag självklart att allting detta blandas med stress och att jag lätt blir irriterad när jag är stressad.

 

Jag blir så arg på mig själv för att jag är sådan som jag är. Jag vill inte vara bitter och jag märker själv av det. Jag skämms över mig själv för det. Jag har som mål att sluta upp med det. Men samtidigt så tror jag att det inte bara beror på mig. Jag vet att det är saker som triggar mig.

 

Mitt andra mål är att inte bli utnyttjad och som jag sa, så blir jag det oerhört mycket. Jag är så trött på det. Så förbannat trött. 

 

Mitt senaste mest använda mening är "jag orkar inte". För sanningen är att jag inte orkar med någonting längre. Jag orkar inte argumentera när folk skiter i att lyssna, jag orkar inte förklara när ingen lyssnar på min förklaring och snart kommer jag att sluta bry sig för att ingen bryr sig och det gör mig rädd för jag har alltid varit en sådan som bryr sig.

 

Jag är rädd att jag ska tappa bort mig själv i allt skit runt omkring mig och jag tänker inte skylla ifrån mig. Det är upp till mig att kämpa emot bitterheten och vinna över den och över alla som behandlar mig dåligt. Detta ska bli ett bra år. Detta ska bli mitt år.

'